Känner att det är dags att skriva såhär dagen innan julafton...

 

Vet dock inte riktigt vart jag ska börja. När vissa "släktingar" börjar prata om hur konstigt det är att skriva en blogg och berätta om det jag lider av då känner jag att detta kanske var en dum idé. Men ändå inte. Det påvisar bara mer det jag försöker förmedla här. Varför ska jag skämmas?? Varför är det inte okej för mig att tala om att jag är sjuk när det finns hundratals cancer bloggar? Varför ska inte dom skämmas? Jag säger inte att dom ska skämmas och jag säger heller inte att psykisk ohälsa är värre. Men ser ni vad jag ser? Varför är vissa sjukdomar okej att prata högt om men andra inte? Jag har inte valt det här! Jag vill inte må såhär! Jag vill inte va sjuk. Men jag är det. Det här är jag. Jag är sjuk och jag kommer med största sannolikhet kampas med detta resten av mitt liv. Men betyder det att jag resten av mitt liv ska sitta tyst och inte berätta vad som är fel?

 

Är det inte bättre att fler öppnar upp sig så andra kan få en inblick? Så att folk som vill kan iallafall försöka förstå. Hur kan vi förvänta oss att folk ska förstå oss om vi inte säger någonting?

 

Jag vägrar skämmas! Det här är jag, Deal with it.