Välkommen till verkligheten
Här kommer ni få följa min vardag samt vara delaktig i min kamp för hälsa och lycka.

Varför ska jag skämmas?

Känner att det är dags att skriva såhär dagen innan julafton...
 
Vet dock inte riktigt vart jag ska börja. När vissa "släktingar" börjar prata om hur konstigt det är att skriva en blogg och berätta om det jag lider av då känner jag att detta kanske var en dum idé. Men ändå inte. Det påvisar bara mer det jag försöker förmedla här. Varför ska jag skämmas?? Varför är det inte okej för mig att tala om att jag är sjuk när det finns hundratals cancer bloggar? Varför ska inte dom skämmas? Jag säger inte att dom ska skämmas och jag säger heller inte att psykisk ohälsa är värre. Men ser ni vad jag ser? Varför är vissa sjukdomar okej att prata högt om men andra inte? Jag har inte valt det här! Jag vill inte må såhär! Jag vill inte va sjuk. Men jag är det. Det här är jag. Jag är sjuk och jag kommer med största sannolikhet kampas med detta resten av mitt liv. Men betyder det att jag resten av mitt liv ska sitta tyst och inte berätta vad som är fel?
 
Är det inte bättre att fler öppnar upp sig så andra kan få en inblick? Så att folk som vill kan iallafall försöka förstå. Hur kan vi förvänta oss att folk ska förstå oss om vi inte säger någonting?
 
Jag vägrar skämmas! Det här är jag, Deal with it.

Hypomani

Eller något i den stilen skulle man kunna tro. Lustigt hur det kan vända från 0 energi till energi till tusen! Antar dock att det är kroppen som blir trött på att bara ligga och ruttna. Idag har jag fixat och donat hela dagen. Köksväggen är äntligen färdigmålad så idag har jag spikar upp habddukshållare och en tavla där. När ändå hammaren och spikarna var framplockade tänkte jag få tummen ur och spika upp lite andra saker. Mycket nöjd med resultatet.

Efter det ställde jag mig och förberedde en sats med småkakor som jag tänkte kunde va kul att fylla min fina julkakburk med!! Men degen skulle ju stå en timme i kylen så då slängde jag ihop en toscakaka under tiden. Som jag sedan bjöd Hannah på som kom hit en sväng innan stallet. Fin middag blev det dagen till ära också, makaroner och bacon Hahaha... Tur att Hannah va hungrig annars hade jag nog inte ätit.

Efter denna dag kan ni ju bara tänka er vilket berg av disk jag tagit hand om. Nu ligger jag iallafall i sängen med en snarkande liten kille bredvid mig.

Imorrn blir en bra dag, det känner jag på mig!


Mys torsdag

Var tvungen att tänka efter vad det var för dag idag. Dagarna tycks smälta in i varandra. Idag känner jag för att gå runt och mysa hela dagen.. Fixa och dona lite, laga lite mat men mest mysa!

Gick en långpromenad med lennox förut och sedan åt jag en stor portion gröt till frukost! Nu ska vi fortsätta mysa framför tvn ett tag :)


Måste skärpa till mig

Klockan är strax över ett och jag kom just på att det enda jag ätit idag är en risifrutti och lite nötter. Måste verkligen skärpa till mig! Detta är inte bra.. Har hållt på och tvättat, målat och fixat hela dagen så tycker det är konstigt att kroppen inte ens sagt till. Stackars min kropp. Det enda som händer nu är ju att mina muskler bryts ner.. Så att svälta sig själv är inte bra på något sätt.

Nu ska jag i protest mot min egen kropp dricka en sånn där naturdiet shake. Enkelt att få ner och smakar ljuvligt. Inorrn ska jag äta en brakfrukost!


Jag kan inte skilja på



Jag vet inte vad jag ska skriva

Det har varit minst sagt en omtumlande vecka. Jag vet inte i vilken ände jag ska börja så jag har valt att vara tyst istället.

Stockholmsresan blev väl inte riktigt som tänkt men på det stora hela helt okej. Väl hemma föll jag till den mörkaste botten och efter mycket övertalning fann jag mig själv återigen sitta på ett av samtalsrummen inne på psykakuten. Ett mindre trevligt möte som jag tänkte skriva mer om en annan gång.

Har väl iallafall haft en hyfsad helg om jag själv får säga. Alltid lika svårt att skriva eller säga det då det är så svårt att veta att kanske redan Imorrn får man äta upp vad man sagt. Men jag har iallafall pluggat, umgåtts med min familj både igår och idag. Gosat med fasters tjeja och kl 18.45 satt vi hela familjen (mamma, pappa, jag, min syster, min bror och hans tjej och min brorsdotter) bänkad framför tvn med den traditionella adventskakan. Ljuset är tändt och hundarna ligger tätt intill oss. Julkalendern börjar. Det enda jag kunde känna i det ögonblicket - ren lycka.