Det jag skulle komma fram till är att jag läser på aftonbladet om hur dom granskar psykiatrin och att dom vill att folk ska mejla in tex och berätta hur dom blivit behandlade etc. Det är synd att folk som redan mår så dåligt ska fara så illa. Och jag pratar av egen erfarenhet. När jag först sökte hjälp inom psyk blev jag skickad vidare till en privat psykiatrimottagning som heter Capio. Jag blev riktigt illa behandlad. Det är inget jag direkt känner att jag vill gå in på men jag bytte sen till psykiatrimottagningen uppe på vrinnevisjukhuset som jag fortfarande går på. Har fått en underbar och engagerad arbetsterapeut. Men jag känner ändå att det inte händer speciellt mycket. Läste på aftonbladet om en tjej som har väntat på hjälp av psykiatrin i 3 år och allt dom gör är att byta hennes medicin? Jag känner igen mig. Vi diskutera min medicin igår då jag sa att jag ville antingen höja den eller byta den eftersom den inte hjälper. Är som jag tidigare skrivit inne på min 3dje antidepressiva medicin men inget tycks hjälpa. Synd att man ska behöva näst intill tjata sig till en läkartid då det bara är en läkare som kan ändra ens medicinering. Jag har försökt ha tålamod i snart ett år och jag är så trött. Beundrar tjejen som har hoppat mellan olika mediciner i 3 år. Men varför gör dom inte mer? Varför testar dom inte annat? Jag är ingen expert men visst fan måste man kunna göra mer än att skriva ut receptbelagda mediciner!

 

Om en tjej. Jag läste om en tjej. Jag inser, jag är den tjejen nu. Tjejen som jag beundrade. Hejade på. 3 år av lidande. Jag vet hur hon känner. Jag är hon.