Jag vet varken ut eller in längre känns det som. Därför jag inte heller har uppdaterat. Försöker samla mina tankar men det pågår ett krig i mitt huvud. Ingenting går som det ska just nu.

Jag mår inte bra. Men jag försöker så gott jag kan. Oftast vill jag bara stanna denna karusell och hoppa av. Ja livet är karusellen i denna 'metafor'... Om någon missa det...

Jag inser hur bitter jag låter men vem kan klandra mig? Varför ska jag tvingas leva ett liv som jag hatar? Varför varför varför. Varför kan ingen hjälpa mig? Varför blir jag inte frisk?

Nu ligger jag här ensam i sängen. Imorrn drar jag och tjejerna till Stockholm. Jag har egentligen ingen lust (inte lust med något. Konstigt när man inte ens lust att leva liksom...) Men det är bara att ta sig i kragen! Vi ska se swedish house mafia sen ska vi slå klackarna i taket på någon av alla Stureplan klubbar. Det viktigaste endå är att jag är med mina tjejer. Mina underbara vänner. Spelar ingen roll vart vi är eller vad vi egentligen gör. De lyckas alltid tända den där glöden inom mig och ibland skymtas en glimt i ögat. Men det bästa är att på något konstigt sätt får de mig alltid att dra på smilbanden väldigt mycket i deras sällskap. Undra varför =)

Puss och Godnatt <3