Fasaden har nästan brustit. Finns inte mycket kvar som talar för att denna kropp och själ skulle må bra. Jag orkar inte. Vill inte. Orkar inte. Vill inte.

Den senaste veckan har varit som en jävla dimma. Jag minns knappt vad jag gjort. Jag har blivit totalt handlingsförlamad. Jag klarar inte av att ta hand om varken mig själv eller
Hemmet. Lennox har mesta dels av tiden fått vara hos mamma.

Jag vet att jag låter så jävla bitter. Och vet ni vad? Det är jag också. Oftast vill jag inte leva. Men jag ska låta er slippa mina sjukaste tankar.. Kan säga att de banat iväg lite den senaste tiden...