Jag klarar inte av smaken av tårar längre

Jag klarar inte av känslan att inte vilja leva

Jag klarar inte av känslan av att vilja dö

Jag klarar inte av smärtan i hjärtat längre

Jag klarar snart inte av att hålla skriken inne

 

Detta destruktiva beteénde som växer inom mig för varje dag skrämmer mig. Är det normalt att behöva avleda smärtan på annat sätt för att hjärtat gör så ont?

 

Jag kan inte se på mig själv utan att äcklas. De svarta ringarna under ögonen. De svullna ögonlocken av all gråt. De extrakilona jag lagt på mig av allt jävla skit jag har smällt i mig i frustration och bestraffning. Jag hatar alla ärr på min handleden. Jag hatar mig själv. Men dig älskar jag. Ska det va så?