Fan vad jag hatar mig själv. Fan vad jag äcklas av mig själv. Sitter ihopkrupen i soffan och tycker synd om mig själv för jag mår illa. Varför jag mår illa? Jag har kastat i mig två chokladmunkar och en kexchoklad på under 5 minuter.

 

Jag har mått dåligt nästan hela dagen idag, fan dagen som endå började ganska bra. Jag fick kämpa mig ut med Lennox vid fyra hugget, sen i slutet av promenaden blev jag super stressad för jag kände ur pulsen ökade och som om någon kramade om mitt hjärta. Ångesten hade ökat en nivå eller två kan man väl säga. Jag praktiskt taget drog hem Lennox dom sista meterna och sprang direkt till medicin skåpet. Vet inte varför jag envisas med dessa "ångestdämpade" mediciner då dem inte hjälper mig ett skvatt.

 

Jag tog en dusch, ett desperat försök att skölja bort hopplösheten som hade entrat. Det hjälpte inte. Jag gick och la mig och sov, i hopp om att vakna och må bra igen. Det hjälpte inte heller. Jag gick till ica och köpte så mycket skit så jag inte ens vågar skriva vad eller hur mycket. Jag skäms varje gång jag står i kassan. Undviker ögonkontakt. Tänker att dom tänker "vilket jävla fetto" jag försöker inbilla mig själv att jag ska ha ett kalas och att det inte alls är konstigt att handla såhär mycket sötsaker.

 

Väl hemma hinner jag knappt ta av mig skorna innan jag ätit upp en kexchoklad. Sedan två munkar. Nu sitter jag här och vill spy. Men ska ändå fortsätta äta. Varför? Varför gör jag såhär mot mig själv? Försöker jag straffa mig själv undermedvetet?