Jag tittar på mig själv i spegeln. Jag känner inte igen mig själv längre. Är det såhär jag ser ut? Och vad mycket rynkor jag fått runt ögonen. Stressrynkor. Ögonen ser ut som två blåklockor. Med två vissna pupiller. Det finns inget liv i ögonen längre. Man skulle kunna tro att jag redan var död.

Du har tagit allt ifrån mig. Mitt liv, min hälsa, min kärlek och nu min dröm. På grund av dig kan jag inte längre gå i skolan och utbilda mig. På grund av dig väntar nu en två månaders lång sjukskrivning. På grund av dig känner jag inte igen mig själv. På grund av dig hatar jag mig själv. På grund av dig är jag rädd för att leva. På grund av dig är jag rädd för att vakna. På grund av dig har jag offrat min kropp.