Jag är så trött på att må såhär men jag ska väl ändå vara tacksam att jag fick två någelunda bra dagar innan jag föll igen. Men sanningen är att jag varken känner tacksamhet eller glädje av att få
en bra dag ibland. Det är som att var och varannan dag dra undan mattan under fötterna på mig.

Vad är det här? Guds skapelse? Guds spratt?