Välkommen till verkligheten
Här kommer ni få följa min vardag samt vara delaktig i min kamp för hälsa och lycka.

Jag vill också leva

Jag ser på hur alla andra lever sitt liv. Jag vill också leva livet inte bara överleva det.

Jag kommer ingenstans. Jag tar ett steg fram men två steg tillbaka.


Självhat

Lördag va en dålig dag och söndag är en dålig dag. Jag hatar mig själv idag. Försöker straffa mig själv. Fyller mig själv med bullar och kakor. Skrattar åt mig själv. Hahaha du kan va tjock för evigt.


Klockan börjar närma sig 02.00

Hade jag suttit på en dator nu så hade jag i ren frustration bankat på alla tangenter i ren frustration. Inte riktigt samma effekt med mobilen.

Förstår inte hur jag inte kan somna när kroppen och huvudet är helt slut? Och till råga på måttet så har magen börjat kurra också?

Jag blir så stressad av att inte kunna sova så jag känner hur ångesten smyger sig på. Antingen vaknar jag Imorrn med världens träningssug. Eller så vaknar jag med ångest Imorrn med och hatar livet. Kan ni påminna mig då hur bra jag mår av att träna?! Tack på förhand.

Nu ska jag krama om prinsen lite som ligger och snarkar tätt intill mig <3


Dags att checka ut

Har precis lagt mig i sängen. Blev väl inte så tidigt som jag egentligen hade tänkt men är man nattuggla så är man! Är ju van att somna runt två annars, om jag har tur...

Hoppas iallafall jag kan somna runt tolv iallafall. Trött efter dagens pass och så har jag bara suttit i soffan med massa ljus tända i hela lägenheten så jag känner mig rätt "nervarvad".

Men som sagt.. Dags att checka ut! Längtar redan till morgondagen! Blir att träna axlar och armar Imorrn tror jag!! :) tänkte ha vilodag på lördag, mest för att jag hört att man typ måste ha det? Vad säger ni? Är det så? Måste man ha en vilodag i veckan?


Har du vunnit nu?

Jag tittar på mig själv i spegeln. Jag känner inte igen mig själv längre. Är det såhär jag ser ut? Och vad mycket rynkor jag fått runt ögonen. Stressrynkor. Ögonen ser ut som två blåklockor. Med två vissna pupiller. Det finns inget liv i ögonen längre. Man skulle kunna tro att jag redan var död.

Du har tagit allt ifrån mig. Mitt liv, min hälsa, min kärlek och nu min dröm. På grund av dig kan jag inte längre gå i skolan och utbilda mig. På grund av dig väntar nu en två månaders lång sjukskrivning. På grund av dig känner jag inte igen mig själv. På grund av dig hatar jag mig själv. På grund av dig är jag rädd för att leva. På grund av dig är jag rädd för att vakna. På grund av dig har jag offrat min kropp.


Tack!

Tack till alla er som hänger kvar här, oavsett av vilken anledning så betyder det mycket för mig. Kanske inbillar jag mig att jag faktiskt har något att säga till världen.

Nåja. Jag ska försöka ta tag i bloggen snart igen. Just nu är jag väldigt dålig och har ett stort enda kaos runt omkring mig. På fredag ska jag till läkaren och en sjukskrivning är nog till att rekommendera. Även fast jag inte vill.

Jag vill så mycket mer än det här. Men jag klarar inte av det. Jag känner mig som en vissen blomma. En vissen blomma som någon har trampat på 1000 gånger om.

Men jag är snart tillbaka mina vänner, så lätt ger jag inte upp. Kram


Varför ska jag skämmas?

Känner att det är dags att skriva såhär dagen innan julafton...
 
Vet dock inte riktigt vart jag ska börja. När vissa "släktingar" börjar prata om hur konstigt det är att skriva en blogg och berätta om det jag lider av då känner jag att detta kanske var en dum idé. Men ändå inte. Det påvisar bara mer det jag försöker förmedla här. Varför ska jag skämmas?? Varför är det inte okej för mig att tala om att jag är sjuk när det finns hundratals cancer bloggar? Varför ska inte dom skämmas? Jag säger inte att dom ska skämmas och jag säger heller inte att psykisk ohälsa är värre. Men ser ni vad jag ser? Varför är vissa sjukdomar okej att prata högt om men andra inte? Jag har inte valt det här! Jag vill inte må såhär! Jag vill inte va sjuk. Men jag är det. Det här är jag. Jag är sjuk och jag kommer med största sannolikhet kampas med detta resten av mitt liv. Men betyder det att jag resten av mitt liv ska sitta tyst och inte berätta vad som är fel?
 
Är det inte bättre att fler öppnar upp sig så andra kan få en inblick? Så att folk som vill kan iallafall försöka förstå. Hur kan vi förvänta oss att folk ska förstå oss om vi inte säger någonting?
 
Jag vägrar skämmas! Det här är jag, Deal with it.

Hypomani

Eller något i den stilen skulle man kunna tro. Lustigt hur det kan vända från 0 energi till energi till tusen! Antar dock att det är kroppen som blir trött på att bara ligga och ruttna. Idag har jag fixat och donat hela dagen. Köksväggen är äntligen färdigmålad så idag har jag spikar upp habddukshållare och en tavla där. När ändå hammaren och spikarna var framplockade tänkte jag få tummen ur och spika upp lite andra saker. Mycket nöjd med resultatet.

Efter det ställde jag mig och förberedde en sats med småkakor som jag tänkte kunde va kul att fylla min fina julkakburk med!! Men degen skulle ju stå en timme i kylen så då slängde jag ihop en toscakaka under tiden. Som jag sedan bjöd Hannah på som kom hit en sväng innan stallet. Fin middag blev det dagen till ära också, makaroner och bacon Hahaha... Tur att Hannah va hungrig annars hade jag nog inte ätit.

Efter denna dag kan ni ju bara tänka er vilket berg av disk jag tagit hand om. Nu ligger jag iallafall i sängen med en snarkande liten kille bredvid mig.

Imorrn blir en bra dag, det känner jag på mig!


Mys torsdag

Var tvungen att tänka efter vad det var för dag idag. Dagarna tycks smälta in i varandra. Idag känner jag för att gå runt och mysa hela dagen.. Fixa och dona lite, laga lite mat men mest mysa!

Gick en långpromenad med lennox förut och sedan åt jag en stor portion gröt till frukost! Nu ska vi fortsätta mysa framför tvn ett tag :)


Måste skärpa till mig

Klockan är strax över ett och jag kom just på att det enda jag ätit idag är en risifrutti och lite nötter. Måste verkligen skärpa till mig! Detta är inte bra.. Har hållt på och tvättat, målat och fixat hela dagen så tycker det är konstigt att kroppen inte ens sagt till. Stackars min kropp. Det enda som händer nu är ju att mina muskler bryts ner.. Så att svälta sig själv är inte bra på något sätt.

Nu ska jag i protest mot min egen kropp dricka en sånn där naturdiet shake. Enkelt att få ner och smakar ljuvligt. Inorrn ska jag äta en brakfrukost!


Jag kan inte skilja på



Jag vet inte vad jag ska skriva

Det har varit minst sagt en omtumlande vecka. Jag vet inte i vilken ände jag ska börja så jag har valt att vara tyst istället.

Stockholmsresan blev väl inte riktigt som tänkt men på det stora hela helt okej. Väl hemma föll jag till den mörkaste botten och efter mycket övertalning fann jag mig själv återigen sitta på ett av samtalsrummen inne på psykakuten. Ett mindre trevligt möte som jag tänkte skriva mer om en annan gång.

Har väl iallafall haft en hyfsad helg om jag själv får säga. Alltid lika svårt att skriva eller säga det då det är så svårt att veta att kanske redan Imorrn får man äta upp vad man sagt. Men jag har iallafall pluggat, umgåtts med min familj både igår och idag. Gosat med fasters tjeja och kl 18.45 satt vi hela familjen (mamma, pappa, jag, min syster, min bror och hans tjej och min brorsdotter) bänkad framför tvn med den traditionella adventskakan. Ljuset är tändt och hundarna ligger tätt intill oss. Julkalendern börjar. Det enda jag kunde känna i det ögonblicket - ren lycka.


Gud uppfinn nått nytt



Samla mina tankar..:

Jag vet varken ut eller in längre känns det som. Därför jag inte heller har uppdaterat. Försöker samla mina tankar men det pågår ett krig i mitt huvud. Ingenting går som det ska just nu.

Jag mår inte bra. Men jag försöker så gott jag kan. Oftast vill jag bara stanna denna karusell och hoppa av. Ja livet är karusellen i denna 'metafor'... Om någon missa det...

Jag inser hur bitter jag låter men vem kan klandra mig? Varför ska jag tvingas leva ett liv som jag hatar? Varför varför varför. Varför kan ingen hjälpa mig? Varför blir jag inte frisk?

Nu ligger jag här ensam i sängen. Imorrn drar jag och tjejerna till Stockholm. Jag har egentligen ingen lust (inte lust med något. Konstigt när man inte ens lust att leva liksom...) Men det är bara att ta sig i kragen! Vi ska se swedish house mafia sen ska vi slå klackarna i taket på någon av alla Stureplan klubbar. Det viktigaste endå är att jag är med mina tjejer. Mina underbara vänner. Spelar ingen roll vart vi är eller vad vi egentligen gör. De lyckas alltid tända den där glöden inom mig och ibland skymtas en glimt i ögat. Men det bästa är att på något konstigt sätt får de mig alltid att dra på smilbanden väldigt mycket i deras sällskap. Undra varför =)

Puss och Godnatt <3


Påhittade sjukdomar och folk som vänder andra kinden till.

Från min andra blogg. Publicerat 2011-10-05
 

Tyvärr är det så att allmänheten har alldeles för lite kunskap om sånna här sjukdomar och sjukdomar med icke synliga symtom uppfattas oftast som påhittade sjukdomar.


En gång frågade en vän till mig varför jag var sjukskriven så jag berättade om min sociala fobi, min depression och min ångest. Han skrattade mig rakt i ansiktet och frågade om jag skojade, att det inte var en riktig sjukdom och menade på att det var larvigt och onödigt att vara så nervös för att till exempel åka spårvagn eller gå in och handla i affären. Det gör ont att dela med sig av en sådan hemlighet och sedan bli skrattad åt. Men jag har lärt mig att alla är inte lika öppna för att förstå. En del kan inte och en del vill inte. Det kommer alltid finnas folk som kommer vända andra kinden till. Men kom ihåg att vi klarar oss utan sånna!


Om en tjej...

Publicerat 2011-09-22
 
Det jag skulle komma fram till är att jag läser på aftonbladet om hur dom granskar psykiatrin och att dom vill att folk ska mejla in tex och berätta hur dom blivit behandlade etc. Det är synd att folk som redan mår så dåligt ska fara så illa. Och jag pratar av egen erfarenhet. När jag först sökte hjälp inom psyk blev jag skickad vidare till en privat psykiatrimottagning som heter Capio. Jag blev riktigt illa behandlad. Det är inget jag direkt känner att jag vill gå in på men jag bytte sen till psykiatrimottagningen uppe på vrinnevisjukhuset som jag fortfarande går på. Har fått en underbar och engagerad arbetsterapeut. Men jag känner ändå att det inte händer speciellt mycket. Läste på aftonbladet om en tjej som har väntat på hjälp av psykiatrin i 3 år och allt dom gör är att byta hennes medicin? Jag känner igen mig. Vi diskutera min medicin igår då jag sa att jag ville antingen höja den eller byta den eftersom den inte hjälper. Är som jag tidigare skrivit inne på min 3dje antidepressiva medicin men inget tycks hjälpa. Synd att man ska behöva näst intill tjata sig till en läkartid då det bara är en läkare som kan ändra ens medicinering. Jag har försökt ha tålamod i snart ett år och jag är så trött. Beundrar tjejen som har hoppat mellan olika mediciner i 3 år. Men varför gör dom inte mer? Varför testar dom inte annat? Jag är ingen expert men visst fan måste man kunna göra mer än att skriva ut receptbelagda mediciner!
 



Om en tjej. Jag läste om en tjej. Jag inser, jag är den tjejen nu. Tjejen som jag beundrade. Hejade på. 3 år av lidande. Jag vet hur hon känner. Jag är hon.

Samhället har ingen förståelse!

Detta inlägg kommer från min förra blogg. Publicerat 2011-09-15. Hade totalt glömt bort den här händelsen med ekonomisk bistånd. Men nu när jag läser om den, kan jag inte känna annat än avsky. Vad är det för sorts människor som jobbar där?
 



 Samhället är uppbyggt på ett visst sätt och har ingen förståelse för sånna som är lite avvikande. Det är tufft att leva i en värld där folk tycker man är onormal och konstig för man inte är som samhället förväntar sig.

Som jag skrev igår fick jag avslag från akassan förra veckan. Jag har gått och väntat på deras beslut hela sommaren men trodde det va klappat och klart eftersom det är det folk sagt till mig. När jag fick ett brev om att det inte skulle bli några pengar raserades min värld. Hur skulle jag nu kunna betala hyran? Mat? Räkningar? Jag fick rådet på arbetsförmedlingen att kontakta ekonomiskt bistånd. Men med mina svårigheter att ringa bad jag min mamma och hjälp. Mamma ringde och försökte förklara min situation. Att jag var sjuk och hade egen lägenhet. Att mina pengar från försäkringskassan inte räckte till. Vet ni vad dom sa? Antingen att jag skulle flytta hem eller att hon skulle sätta mig på hem. Förstår ni hur mycket fördommar folk har och för lite innan för pannbenet så dom säger till min mamma att sätta mig på ett hem? Ett hem tycker ekonimoisk bistånd att jag ska sitta på för jag råkar lida av depression, ångest och socialfobi. Man är inte koko i huvudet eller psyko för man har lite svårighter att leva ett såkallat "normalt liv".

Idioter finns över allt och det är väl egentligen bara att vänja sig. Men ska man behöva det? Är det meningen att vi som är sjuka ska behöva möta fördommar varje dag???

En dag i morgon också

Eller ja idag blir det ju om man ska vara kinkig. Nu ligger vi i min nybäddade säng, jag och lennox. Lennox ligger bredvid och "morrar" och sparkar med benen som han alltid gör när han vill bli kliad på magen! Så jag ska väl fortsätta med det innan john blund hälsar på!


Lugn fredag

Har fått så mycket nödvändigt gjort idag! Saker som skjutits undan för jag inte orkat gå upp ur sängen.

Disken är borta. Toan är skurad. Nya sängkläder och plockat i ordning i vardagsrummet.

Jag mår så bra att få göra dessa vardagliga grejer. De betyder så mycket för mig! Jag vet att jag skrivit det förr men ta aldrig någonting förgivet. Har du oturen så kan du en dag drabbas av en sjukdom som får dig att inte klara av de mest självklara grejerna! Tänk på det!

Lennox är hemma också och det känns skönt. Han är kärleken i mitt liv! Jag älskar att se hur glad han blir över att få komma hem! Jag tror nog jag är hans kärlek också :) eller det vet jag!

Nu ska jag göra lite mer nytta! Jag ska sätta mig ner och skriva ner mål. Saker att göra. Samt nackdelar och fördelar med det där beslutet jag skrivit att jag klurar lite på!


Energi

Imorgon planerar jag att gå till gymmet! Det bara pirrar i kroppen när jag tänker på det.

Så mycket energi jag fick idag av att mina fina vänner kom förbi. Har orkat lagat mat och strax ska jag ta en dusch. Och som sagt, imorgon ska jag till gymmet!!! Inget ska hindra mig! Jag vill svettas. Jag vill pumpa mina muskler. Jag vill känna att jag lever. Jag vill låta endorfinerna sprudla!


Tidigare inlägg Nyare inlägg